Mångfald är en tillgång!!

För några veckor sedan startade jag och en vän en Ruhi grupp tillsammans. Detta är min första ruhi-cirkel med en grupp personer som har många olika bakgrunder. Innan gruppen drog igång sin första träff var jag både nervös och förväntansfull. Men mest av allt kände jag att det skulle bli en lärorik resa som jag skulle gå igenom tillsammans med alla deltagare. Dagen kom och vi träffades alla för första gången. Jag och min väninna började med att ge en kort introduktion om syftet med boken och dess innehåll. I och med att flera i gruppen inte kände varandra höll vi sedan några "lära känna varandra övningar" som verkade uppskattas av alla. Efter allt detta började vi arbeta med boken, genom att gå igenom det allra första citatet i boken och försökte fördjupa oss i den. Vi har nu träffats några gånger i gruppen och under varje tillfälle känner jag en oerhörd inspiration och lärdom och framför allt glädje över att träffas och diskutera, reflektera och skratta tillsammans. En av mina lärdomar har varit att det är en sådan dynamik i en grupp med personer med olika bakgrunder, då infallsvinklarna i diskussionerna blir så varierande och utvecklande, så man ska inte på något sätt vara nervös för att starta en sådan grupp, utan se mångfalden snarare som en tillgång.

Inspirerande hembesök

För en tid sedan gjorde jag och en av mina vänner ett hembesök hos en av bahá'ierna i Stockholm. Det var verkligen inspirerade och roligt och i korta drag gick kvällen till på detta sätt; Jag och min vän hade förberett oss på att vi skulle läsa en bön tillsammans med personen vi skulle besöka. Vi blev mottagna med öppna armar och så snart vi hade satt oss började vi prata med varandra om allt möjligt. Efter en del prat om jobb och livet i allmänhet förklarade vi att vi har förberett en bön som vi gärna skulle vilja fördjupa oss i tillsammans med henne. Vi läste bönen och efteråt pratade vi om bönens kraft och dess positiva effekt på människan i allmänhet, men även vilken personlig effekt den har på var och en av oss. Vi bakade även in en del från Ruhi bok ett, i och med att delar av denna bok handlar just om bön. Samtalet flöt på och vi kom även in på andra andliga ting. För mig var denna kväll lärorik och upplyftande på flera sätt. Jag kände inte personen som vi skulle besöka så väl, så kvällen bidrog även till att vi lärde känna varandra mer i och med besöket och gjorde detta i en anda av bön och fördjupning. Kan det bli bättre - tror inte det.

Hembesök vol. 3

Det var en måndag kväll som jag satt på Blåa linjen på väg mot mitt första ”riktiga” hembesök. Jag skulle studera en bön tillsammans med några goda vänner och även om jag kände dem väl, var jag nervös. ”Varför”, tänkte jag? Var det för att jag var illa förberedd eller för att jag inte riktigt visste hur det hela skulle gå då jag aldrig gjort detta tidigare? Efter att ha blivit välkomnad och utbytt några välvalda ord med värdarna, fick jag höra att de hade bjudit ytterligare en vän till dem. ”Kul”, tyckte jag, ”Vi blir ännu fler”. Under samtalets gång fick jag dock reda på att en bekant till värdarna hade gått bort och efter en kort stund föreslog jag att vi kanske skulle studera en bön för de bortgångna? Jag fick dock frångå lite från mina planer, men det gjorde inget eftersom jag kände mig allt säkrare i min roll. Efter att ha studerat bönen ett antal gånger blev mysterierna allt tydligare och jag lärde mig en hel del nyttigt, bl.a. om att människorna kan be till Gud för den avlidne, något jag inte tidigare visste att man kunde göra. Sittandes på tåget tillbaka, funderade jag över hembesöket och gjorde en snabb utvärdering. Det kändes bra, eftersom jag trotsade min rädsla och mina förutfattade meningar, samtidigt som jag fick lära mig något nytt! Hoppas bara att värdarna fick ut lika mycket som jag…

Delad glädje är dubbel glädje

Idag drog vi igång vår första andaktsträff. Det var verkligen en intressant och upplyftande upplevelse. Vår planering var att vi skulle träffas, lyssna på avkopplande musik, läsa texter kring temat kärlek och sedan avsluta med fika. Det var så intressant hur kvällen började. Jag och en familjemedlem hade bjudit en av våra vänner till denna kväll. Redan under första stund som vår väninna kom och satta sig började hon ta upp funderingar kring det andliga så som meningen med livet, livet efter döden och samtalen bara flöt på. Vi delade med oss vår syn på dessa frågor och vi blev allt mer inspirerade av varandra. Vi satte på lugn klassisk musik i bakgrunden och jag förklarade att vi hade till kvällen tagit fram citat om temat kärlek som jag tänkte läsa för henne. Citaten var från Abdul-Bahá. Jag läste upp texten och vår väninnas reaktion var; Å så vackert! Då slog det mig att jag som läser Bahá'í-sktifterna varje dag "glömmer" ibland bort vilken gåva vi har i våra skifter. Jag förstod att det därför är så viktigt att dela med sig av dessa till personer som inte är bekanta med skrifterna för att utifrån deras perspektiv förstå just denna gåva och naturligtvis för att inte "behålla" denna gåva för mig själv.
Vi avslutade kvällen med att vi alla var överens om att vi ska fortsätta och träffas kontinuerligt och diskutera kring olika teman varje gång. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ska ses!

Övning ger färdighet

Jag gjorde nyligen ett hembesök till en av mina vänner och berättade om Tron. Det som jag hade tänkt göra var att dra Annas presentation. Jag hade läst texten några gånger innan och var förberedd. Hembesökte gick bra, min vän tyckte jag gjorde en bra presentation, inte för mycket och inte för lite men samtidigt enkelt och tydligt. Han fastnade för liknelsen med solen och speglar, det gav honom en ökad förståelse om hur alla religioner hänger ihop sa han. Efter ca 30 minuter när det kändes naturligt så frågade jag han var intresserad av att gå en studie cirkel. Jag klargjorde att man utgår från Bahai citaten och därefter har det som diskussionsunderlag. Vidare berättade jag att det ger en struktur för att börja tänka på större livsfrågor som meningen med livet och varför man existerar. Jag var noga med att lyfta fram att det inte är teoretisk utan ger även mycket inspiration till hur man kan utvecklas som människa i sin vardag. Min vän sa att han var positiv till detta och skulle ta till sig det och fundera lite. Det är några reflektioner jag gjort nu när jag har dragit Annas presentation. Dessa är;
Jag hade läst presentationen och kände mig förberedd men när jag väl skulle berätta så kom inte orden lika naturligt som jag trodde de skulle göra. Insåg att man behöver öva, man behöver berätta den flera gånger så att det känns naturligt. Andra reflektionen var att jag inte kunde citaten utantill och kände direkt att det hämmade mig lite, jag ville använda dem när jag berättade men kände inte det lämpligt att hämta min papper för att läsa från dem. Min tredje reflektion är att man kan nog inte alltid bara dra presentationen, man måste nog vara så van vid den så att man naturligt kan finna alternativa formuleringar som är anpassade till den som lyssnar.
Nu ska jag öva mer på presentationen, det är i övandet jag lär mig, det ser jag nu.

Konst är kung!

Vi blev nyss klara med del 2 i bok 1, som handlar om bön. Inför våran senaste träff så hade jag förberett några fina enkla böner som jag skrev ut på genomskinligt silvrigt papper och några fina kort med olika mönster på. Efter att ha studerat några avsnitt i boken så tog vi en paus och började klippa och klistra och sätta ihop dom olika bönerna på korten. Det var en mycket avslappnande atmosfär, och alla gjorde riktigt fina kort. Några exempel på hur korten blev ser ni nedan! Det som var riktigt glädjande för mig var entusiasmen hos alla deltagare. Jag börjar förstå vikten i övningarna i Ruhi-böckerna och även användandet av konst som naturligt kan relateras till materialet vi studerar.

Vad har du gillat i din studiecirkel?

Jag skulle vilja dela med mig av två erfarenheter jag har från två olika studeicirklar, bok 1, och varför jag tyckte de var så bra. I båda grupperna hade jag vänner som inte var bahaier och jag tyckte verkligen det tillförde mycket. Helt plötsligt kom nya diskussioner och infallsvinklar. Dessa båda grupper upplevde jag som väldigt bra men också väldigt olika.
Den ena gruppen bestod bara av ungdomar, och vi hade en livlig stämning och varje gång avslutade vi med att köra scharader vilket framkallade oerhört mycket skratt och en stark gemenskap. Däremot under tiden vi gick igenom materialet fanns utrymme reflektion och stillhet. I den andra studeicirkeln var det fler med olika åldrar. När alla relaterar olika citat och principer till sina egna liv blir det en större variation och ett bredare spektrum. Genom middagar innan vi satte igång med själva materialet fick vi också mycket social samvaro vilket gör att man lär känna och uppskatta varandra och kan prata och diskutera mycket mer öppet och fritt. En mycket viktig del i att denna cirkel blev lyckad var att handledaren var väldigt förberedd, vilket jag tror är A och O. Mycket konst på gräsrotsnivå vävdes in och vi fick måla akvarell, göra sketcher av situationer och pröva på olika musikintrument. Dessa aktiviteter relaterades till materialet på ett naturligt sätt.

Flera som aldrig deltagit i något liknande uppgav att de kände att detta hjälpt dem väldigt mycket i deras strävan att bli bättre människor, att de tyckt det var jätteroligt och att de ville fortsätta. För mig var det ett sätt att påminnas om det andliga i vardagen och få en "påfyllning". Samtidigt fick jag en djupare förståelse av flera bahai-citats innebörd och hur det blir om man tillämpar dem. Det är också en stor glädje att dela dessa citat med kompisar som får upptäcka dessa för första gången.

Några utmaningar vi stötte på var att om man är många i en grupp är det svårt att hitta en tid som passar alla och det blir alltid någon som inte är med. Ibland kunde det också bli utsvävningar i diskussionerna och ibland var det svårt att hitta sin roller ( vad ligger på handledaren, vad ligger på gruppen och vad åligger deltagarna personligen). En viktig utmaning var också att lyssna och visa att citat kan förstås och tolkas på flera sätt. Ibland var det viktigt att sätta vissa citat i ett sammanhang så att de inte missförstås och lättare kan tas till sig, särskilt för människor som kommer i kontakt med bahai-skrifter för första gången, men även för de som har läst citaten många gånger.Det vore roligt och intressant att höra vilka aspekter andra uppskattat/tyckt var viktigt i sin studiecirkel. Vilka utmaningar fanns? Vad uppskattade DU?

Att fläta in hembesök i studiecirkeln ökar förståelse

På våren startade vårat undervisningsteam en studiecirkel med två av våra vänner. Vi har långsamt gått framåt i bok 1 och haft väldigt positiva diskussioner om andlig utveckling och själens liv. Efter att ha läst många olika citat från Baha'u'llah, Abdu'l-Baha och Shoghi Effendi under våra studiecirklar och andaktsmöten så kände vi av en liten bit av en förvirring hos dom två vännerna, och vi kom fram till att det är dags att berätta lite mer för dem om Förbundet.

Jag ringde upp en av vännerna och frågade om jag kunde få hälsa på henne och skulle gärna vilja prata med henne om saker vi diskuterat under våra studiecirkel träffar. Hon tyckte att det lät mycket trevligt och ville även bjuda på middag! När jag besökte henne så prata vi om dom olika världsreligionerna, och jag berättade för henne om Förbundet. Hon blev väldigt imponerad av hur väl genomtänkt allt är inom Baha'i tron. Nästa gång vi träffades för att studera citaten i bok 1 så var plötsligt inte alla namn lika förvirrande längre. Detta kändes speciellt viktigt när vi kom in i del 2 av boken, där vi studerar böner som är uppenbarade av båda Baha'u'llah och Abdu'l-Baha, och även Bab.

Hembesök vol 2: Produktivt om prioritering

Jag ringde till en av bahá'í-vännerna i Stockholm och besökte henne eller gjorde ett så kallat hembesök. Under telefonsamtalet sa jag till henne att det skulle vara trevligt att ses och prata om ett andligt tema. Hon förklarade då för mig att hon under den senaste tiden har funderat ofta på hur man borde prioritera sin tid så att man kan medverka på bahá'íaktiviteterna, även om man har mycket annat så som ett jobb som tar mycket av ens tid. Så vi bestämde att vi skulle prata om detta när vi sågs. Jag åkte hem till henne och vi började prata om olika aspekter av tron. Hon läste även en text till mig från skrifterna som hon tycker väldigt mycket om. Vi hade mycket trevligt tillsammans och båda kände att det skulle vara roligt att fortsätta ses och prata om olika teman relaterat till tron.

Bön, en resa mot att bli mer osjälvisk? - En berättelse om ett hembesök

Jag var på hembesök hos en vän för att studera en bön tillsammans. Vi blev tre då en annan vän också var på besök. Vi valde att studera besöksskriften för Abdu'l-Bahá och vi började helt enkelt med att var och en av oss läste den bönen högt. Därefter läste vi stycke för stycke och samtalade kring vad vi tyckte det betydde, vad vi gör för associationer och vad vi förstår av detta. Det var lite segt till att börja med men när vi väl hade kommit halvvägs genom bönen, började vi alla förstå lite mer och se delarnas koppling till varandra och helheten.

Jag fick med mig flera nya saker. Ett av dem var att bönen på något sätt är en resa i att bli allt mer osjälvisk och när man tror att nu är osjälviskheten uppnådd, så kommer ytterligare osjälviskhet. Vi pratade även om att det är en kontinuerlig ansträngning för att bli allt mer osjälvisk. En annan sak jag fick med mig var att bönen är som ett drama, den har en ton av ödmjukhet. Det börjar med den enskilde som åkallar Gud, därefter byts perspektivet genom att det är en tredje person som beskriver vad den enskilde strävar efter för att därefter återigen bli utifrån den enskildes perspektiv. Slutligen så få vi, utrifrån den tredje personens perspektiv, veta vad målet med resan mot osjälviskhet är nämligen "på det att han må tjäna Din sak och Dina tjänare".

Hela besöket tog ca en timme och det var uppskattat. Jag fick en kommentar om att när man är flera som studerar en bön mer djupt så får man en känsla av att detta är härligt.

Nu startar Stockholm Baha'i blogg!

Nu kickar Stockholm Bahá'í blogg igång. Bloggen är öppen för alla som har tankar, frågor, reflektioner, roliga berättelser, tips och erfarenheter kring bahá'í aktiviteter i Stockholmsområdet. Bidra själv genom att skicka in till stockholmbahaiblogg@gmail.com. Eventuella synpunkter och frågor skickas till samma mailadress. Välkomna!