Idag drog vi igång vår första andaktsträff. Det var verkligen en intressant och upplyftande upplevelse. Vår planering var att vi skulle träffas, lyssna på avkopplande musik, läsa texter kring temat kärlek och sedan avsluta med fika. Det var så intressant hur kvällen började. Jag och en familjemedlem hade bjudit en av våra vänner till denna kväll. Redan under första stund som vår väninna kom och satta sig började hon ta upp funderingar kring det andliga så som meningen med livet, livet efter döden och samtalen bara flöt på. Vi delade med oss vår syn på dessa frågor och vi blev allt mer inspirerade av varandra. Vi satte på lugn klassisk musik i bakgrunden och jag förklarade att vi hade till kvällen tagit fram citat om temat kärlek som jag tänkte läsa för henne. Citaten var från Abdul-Bahá. Jag läste upp texten och vår väninnas reaktion var; Å så vackert! Då slog det mig att jag som läser Bahá'í-sktifterna varje dag "glömmer" ibland bort vilken gåva vi har i våra skifter. Jag förstod att det därför är så viktigt att dela med sig av dessa till personer som inte är bekanta med skrifterna för att utifrån deras perspektiv förstå just denna gåva och naturligtvis för att inte "behålla" denna gåva för mig själv.
Vi avslutade kvällen med att vi alla var överens om att vi ska fortsätta och träffas kontinuerligt och diskutera kring olika teman varje gång. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ska ses!
