Hembesök vol. 3

Det var en måndag kväll som jag satt på Blåa linjen på väg mot mitt första ”riktiga” hembesök. Jag skulle studera en bön tillsammans med några goda vänner och även om jag kände dem väl, var jag nervös. ”Varför”, tänkte jag? Var det för att jag var illa förberedd eller för att jag inte riktigt visste hur det hela skulle gå då jag aldrig gjort detta tidigare? Efter att ha blivit välkomnad och utbytt några välvalda ord med värdarna, fick jag höra att de hade bjudit ytterligare en vän till dem. ”Kul”, tyckte jag, ”Vi blir ännu fler”. Under samtalets gång fick jag dock reda på att en bekant till värdarna hade gått bort och efter en kort stund föreslog jag att vi kanske skulle studera en bön för de bortgångna? Jag fick dock frångå lite från mina planer, men det gjorde inget eftersom jag kände mig allt säkrare i min roll. Efter att ha studerat bönen ett antal gånger blev mysterierna allt tydligare och jag lärde mig en hel del nyttigt, bl.a. om att människorna kan be till Gud för den avlidne, något jag inte tidigare visste att man kunde göra. Sittandes på tåget tillbaka, funderade jag över hembesöket och gjorde en snabb utvärdering. Det kändes bra, eftersom jag trotsade min rädsla och mina förutfattade meningar, samtidigt som jag fick lära mig något nytt! Hoppas bara att värdarna fick ut lika mycket som jag…