Jag skulle vilja dela med mig av två erfarenheter jag har från två olika studeicirklar, bok 1, och varför jag tyckte de var så bra. I båda grupperna hade jag vänner som inte var bahaier och jag tyckte verkligen det tillförde mycket. Helt plötsligt kom nya diskussioner och infallsvinklar. Dessa båda grupper upplevde jag som väldigt bra men också väldigt olika.
Den ena gruppen bestod bara av ungdomar, och vi hade en livlig stämning och varje gång avslutade vi med att köra scharader vilket framkallade oerhört mycket skratt och en stark gemenskap. Däremot under tiden vi gick igenom materialet fanns utrymme reflektion och stillhet. I den andra studeicirkeln var det fler med olika åldrar. När alla relaterar olika citat och principer till sina egna liv blir det en större variation och ett bredare spektrum. Genom middagar innan vi satte igång med själva materialet fick vi också mycket social samvaro vilket gör att man lär känna och uppskatta varandra och kan prata och diskutera mycket mer öppet och fritt. En mycket viktig del i att denna cirkel blev lyckad var att handledaren var väldigt förberedd, vilket jag tror är A och O. Mycket konst på gräsrotsnivå vävdes in och vi fick måla akvarell, göra sketcher av situationer och pröva på olika musikintrument. Dessa aktiviteter relaterades till materialet på ett naturligt sätt.
Flera som aldrig deltagit i något liknande uppgav att de kände att detta hjälpt dem väldigt mycket i deras strävan att bli bättre människor, att de tyckt det var jätteroligt och att de ville fortsätta. För mig var det ett sätt att påminnas om det andliga i vardagen och få en "påfyllning". Samtidigt fick jag en djupare förståelse av flera bahai-citats innebörd och hur det blir om man tillämpar dem. Det är också en stor glädje att dela dessa citat med kompisar som får upptäcka dessa för första gången.
Några utmaningar vi stötte på var att om man är många i en grupp är det svårt att hitta en tid som passar alla och det blir alltid någon som inte är med. Ibland kunde det också bli utsvävningar i diskussionerna och ibland var det svårt att hitta sin roller ( vad ligger på handledaren, vad ligger på gruppen och vad åligger deltagarna personligen). En viktig utmaning var också att lyssna och visa att citat kan förstås och tolkas på flera sätt. Ibland var det viktigt att sätta vissa citat i ett sammanhang så att de inte missförstås och lättare kan tas till sig, särskilt för människor som kommer i kontakt med bahai-skrifter för första gången, men även för de som har läst citaten många gånger.Det vore roligt och intressant att höra vilka aspekter andra uppskattat/tyckt var viktigt i sin studiecirkel. Vilka utmaningar fanns? Vad uppskattade DU?
