Hembesök vol. 3

Det var en måndag kväll som jag satt på Blåa linjen på väg mot mitt första ”riktiga” hembesök. Jag skulle studera en bön tillsammans med några goda vänner och även om jag kände dem väl, var jag nervös. ”Varför”, tänkte jag? Var det för att jag var illa förberedd eller för att jag inte riktigt visste hur det hela skulle gå då jag aldrig gjort detta tidigare? Efter att ha blivit välkomnad och utbytt några välvalda ord med värdarna, fick jag höra att de hade bjudit ytterligare en vän till dem. ”Kul”, tyckte jag, ”Vi blir ännu fler”. Under samtalets gång fick jag dock reda på att en bekant till värdarna hade gått bort och efter en kort stund föreslog jag att vi kanske skulle studera en bön för de bortgångna? Jag fick dock frångå lite från mina planer, men det gjorde inget eftersom jag kände mig allt säkrare i min roll. Efter att ha studerat bönen ett antal gånger blev mysterierna allt tydligare och jag lärde mig en hel del nyttigt, bl.a. om att människorna kan be till Gud för den avlidne, något jag inte tidigare visste att man kunde göra. Sittandes på tåget tillbaka, funderade jag över hembesöket och gjorde en snabb utvärdering. Det kändes bra, eftersom jag trotsade min rädsla och mina förutfattade meningar, samtidigt som jag fick lära mig något nytt! Hoppas bara att värdarna fick ut lika mycket som jag…

Delad glädje är dubbel glädje

Idag drog vi igång vår första andaktsträff. Det var verkligen en intressant och upplyftande upplevelse. Vår planering var att vi skulle träffas, lyssna på avkopplande musik, läsa texter kring temat kärlek och sedan avsluta med fika. Det var så intressant hur kvällen började. Jag och en familjemedlem hade bjudit en av våra vänner till denna kväll. Redan under första stund som vår väninna kom och satta sig började hon ta upp funderingar kring det andliga så som meningen med livet, livet efter döden och samtalen bara flöt på. Vi delade med oss vår syn på dessa frågor och vi blev allt mer inspirerade av varandra. Vi satte på lugn klassisk musik i bakgrunden och jag förklarade att vi hade till kvällen tagit fram citat om temat kärlek som jag tänkte läsa för henne. Citaten var från Abdul-Bahá. Jag läste upp texten och vår väninnas reaktion var; Å så vackert! Då slog det mig att jag som läser Bahá'í-sktifterna varje dag "glömmer" ibland bort vilken gåva vi har i våra skifter. Jag förstod att det därför är så viktigt att dela med sig av dessa till personer som inte är bekanta med skrifterna för att utifrån deras perspektiv förstå just denna gåva och naturligtvis för att inte "behålla" denna gåva för mig själv.
Vi avslutade kvällen med att vi alla var överens om att vi ska fortsätta och träffas kontinuerligt och diskutera kring olika teman varje gång. Jag ser redan fram emot nästa gång vi ska ses!